Det var en gång ……………

……. ett ungt par från Kämpinge. De var halvvägs i arbetslivet och ville göra något annat i livet. Kanske något trötta på sina 9-5 arbeten. De ville finnas där när de 3 barnen kom hem från skolan. De ville förverkliga sin dröm och tillbringa mer tid tillsammans. De ville arbeta ihop på sin gård i Kämpinge. De ville skapa en egen arbetsplats för dem att trivas i och för deras kunder att känna sig bekväma och välkomnade till.
Allt började efter julen 2004. Det hade blivit ett nytt år och vi hade precis slängt ut julen. Full av iver och energi fortsatte vi ute i den gamla lokalen som en gång i tiden varit kostall på Almaregården.
När de sista djuren försvann någon gång på 1940-talet fyllde försvaret lokalerna med sina saker. Det blev mobiliseringslager och så förblev det till en bit in på 1990-talet när dåvarande ägaren Jörgen & Kerstin Almare bestämde att Lions klubb skulle få hålla sin loppis-verkamhet här.
Lions loppis var kvar när vi flyttade till gården 1996 och de var kvar till cirka ett år innan vi startade vår verksamhet. (Lions loppis lever vidare och finns numera på Kämpingegården. Christinas föräldrahem)
Lokalen som skulle bli butik renoverades. Mycket arbete och blod, svett och kanske tårar så stod det färdigt att invigas. Ett stort tack till Peters pappa Ingvar som gav järnet för att hjälpa oss att förverkliga vår dröm.

En tid in i byggprojektet så slås vi av att vi kanske måste kolla upp om vi behöver bygglov för att starta butik i det gamla stallet. Ett första möte med en ansvarig på Vellinge kommuns byggnadsavdelning så står det klart att det måste man absolut! Mannen har lite problem med att finna den rätta kartan över Kämpinge by och därmed exakt vilka regler som bör gälla för oss. En mycket nyfiken kvinnlig kollega dyker upp från ingenstans och vill vara behjälplig. Mot att hon får veta vad det rör sig om. Jag (Peter) berättar om våra planer och möts blixtsnabbt av kvinnans replik.
– Där! Där kommer det ALDRIG att bli någon näringsverksamhet. Det kan du glömma lille vän.

Det har nu gått snart 22 år sedan dessa ord blev sagda till mig på Vellinge Kommuns byggnadskontor. Men jag har fortfarande inte fått ta emot ett budskap som fått mig att mobilisera så starka entreprenörskrafter inom mig som den gången.

Det var slutet på Mars 2005 och snart påsk. Skärtorsdag 24:e Mars är det premiär.
För att locka hit folk hade vi tillsammans med vår leverantör av snittblommor tagit fram ett fint erbjudande på finfina tulpaner i bunt eller bukett. Vi hade köpt på oss en del tulpaner trots att förväntningarna var ganska lågt satta.
Skärtorsdag och nu är det dags att öppna! Döm om vår förvåning så är det fullt med folk utanför. En lång kö av nyfikna kunder ringlar sig ända ut på parkeringen. OJ! Det här var vi inte förberedda på.
Tulpanerna sålde slut på en kort stund men vi lyckades få tag på fler. När vi stänger för dagen på långfredagen så är butiken tom. Alla leverantörer, utom det legendariska ”Grönetorv i Köpenhamn”, har stängt för påskledighet nu. Grönetorv öppnar klockan 3 på natten mellan långfredag och påskafton. Då är vi där med den största släp vi kunnat få tag på och en stor bunta med danska pengar. (För i Danmark handlade man kontant….)
Sladdar in på Almaregården strax innan vi ska öppna klockan 10 på påskafton och mönstret upprepar sig de sista 3 påskdagarna. Underbart mycket folk som vill handla tulpaner och andra påskblommor.

Så gick det till den där påskhelgen för 21 år sedan när vi började vårt äventyr

Fortsättning följer i nästa nyhetsmail.